Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Geheimerådet, ge företrädet åt den vackraste,
och detta var odisputabelt Wilhelmina. Gundling,
som hade en förträfflig syn och dessutom var
stor fysiognomist, tyckte sig läsa i sin med-
täflares blick denna tanke: ”dig, Wilhelmina, min
engel, spisar jag strax opp till frukost, och dig,
min andra engel, ger jag med min handske ett
förgät-mig-ej, så att du glömmer att springa
bort, och så kommer jag på qvällen och hem-
tar dig”.
Hade Gundling varit försedd med en bössa,
så sknlle han måhända haft mod, icke att träda
i envigeskamp emot vergen, men att smälla af
skottet på vinst och förlust och sedan taga till
fötter eller klättra opp i ett träd. Men nu hade
han blott en käpp — och med en sådan inlåter sig
ingen förnuftig man i en vargkamp, så vida man
ej är en sådan Goliath som Prestsonen, enligt
bondens beskrifning. Verkligen hade han den
svagheten att önska sig för ett ögonblick vara
en sådan grobian, i stället för den store Gund-
ling; ty i följd af både sin ovanliga mennisko-
kännedom och sin vidsträckta beläsenhet äfven
i romantiska dikter, visste den lärde mannen att
den, som räddar en flicka ur ett vildjurs gap,
vinner säkrare hennes gunst än genom det fi-
naste qväde eller de utsöktaste artigheter. Nu
tycktes Försynen sjelf hafva sändt vargen, på
det Gundling skulle komma i ett slikt gynnande
tillfälle; visst skulle han troligen kunnat rädda
fruntimrens lif, om han presenterade sig för var-
gen, men derigenom skulle han retat honom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
