Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
— Utan tvifvel, nådiga fröken. Huru skulle
jag, då jag kommer från denne stad och ämnar
ingå i presteståndet, annat än kunnat känna en
man, som vördas af hela det protestantiska Eu-
ropa!
— Kanske också hans måg, Pastor Freyling
hauscn.
— Ja, äfven honom, och det rätt noga; eme-
dan jag i tvenne år haft lyckan vara hans fa-
mulus. Jag har just honom, näst mina föräl-
drar, att tacka för det högsta goda, som kan ve-
derfaraås en dödlig menniska. Under mina pojk-
år och min första akademiska tid var jag en
lättsinnig, vild, öfverdådig sälle; men att jag
blef väckt och kommit på en bättre väg, derför
har jag denne förträffiige man att tacka.
Nu begaf det sig så lyckligt, utt Freyling-
hausen hade varit informator för Wilhelminas
broder och under den tiden tillbragt en och an-
nan sommar i föräldrarnas hus, men hon var då
eå barn, att hon väl föga kunde minnas honom.
Icke desto mindre väcktes nu plötsligen hos Wil-
helmina ett stort interesse för den hedersman-
nen, och hon hade rätt många frågor att göra
sin ledsagare.
Samtalet hade derigenom fått en medelpunkt,
och som den unge mannen vid det capitlet vardt
varm och vältalig, blef det snart lifligt och öf-
vergick efterhand till en viss inbördes förtrolig-
het, så att Amalia stötte till sin vänninna, hvi-
skande: kom ihåg, Wilhelmina, att han icke är
någon adelsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
