Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
hon hörde blott sångaren, hvars djupa bustoner
besvarades af skogen, men rörd var hon i alla
fall.
Nu måste man ändtligen bryta opp. Pastorn
erböd sin vagn, men det afslogs; sonen sin arm,
men äfven detta anbud möttes af opposition; lik-
väl när Pastorn allvarsamt påyrkade det, gaf
man vika. Candidaten skulle ledsaga damerna
till början af parken i Obenwald.
Vi anse ej nödigt att åtfölja de vandrande på
denna färd. Ingenting märkligt hvarken före-
föll eller talades, men ändock steg den långa
adjunkten — således alldeles oförtjent — i unga
frökens ynnest.
VI.
Närde anländt till slottsparkens port, bockades,
negs, tackades, complimenterades, och när jern-
porten tillslutit sig efter de båda damerna, trädde
dem sirligt till mötes en annan ledsagare. Det
var Gundling, som med den utsöktaste artighet
— böd fröknarne hvar sin arm.
På afstånd hade Geheimerådet åtföljt res-
vagnen till prestgården, som en lekatt hade han
slagit sina lofvar kring huset och slutligen smu-
git sig tillbaka med känslor, som voro ingenting
mindre än blida och angenäma.
Wilhehnina hade, som -: vi veta, aldrig kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
