Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
nat tåla Gundling, men när den dvergaktige
halft vanskaplige gestalten med sitt fatala, fau-
niska grin, i sin fantastiskt narraktiga mångfär-
gade klädning, nalkades den sköna, föreföll det
henne, som möttes hon afen giftig, brokig ödla;
sprittande till, drog hon sig häftigt åt sidan.
Men Presidenten i Berlinska Vetenskaps-Aka-
demien var ej den man, som så fort låt afvisa sig.
Med skenbar fattning började han:
— Berättelsen om ert lilla äfventyr, mina
sköna damer, har redan hunnit till detta slott.
Vi beundra den resande studentens raskhet; men
jag erkänner att jag är något afundsjuk på ho-
nom och tillika upprorisk mot Försynen, som
ej tillät mig vid det tillfället befinna mig i den
nejden: i sådant fall skullen Jej så länge sväfvat
i förskräckelee. Tillåten mig dock göra en li-
ten anmärkning, visst icke åsyftande att ned-
sätta den hurtiga gossens förtjenst och goda
vilja — nej, långt derifrån! -— utan endast för
att taga bort den alteration, hvarmed J än kun-
nen vara behäftade. Nå väl, mina damer, gifven
akt! Den store. Aristoteles säger, att hvarken
björnen eller ulfven angriper menniskan under
sommarn eller hösten. Den grundlärde Plinius
är af samma mening. Således hade ingen rädds-
la bort komma i fråga; ja, på min ära, vargen
var mer rädd för er, mina damer, än J för honom.
Haden J bara kännt detta, eå skullen J va-
rit fullt tranquilla! och här har man åter ett
prof på det mod och det sinneslugn vetenska-
perna förmå förläna menniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
