Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
— Men hvarföre uppgaf ej herr Geheimerå-
det den versionen genast? frågade Amalia.
— Emedan jag fruktade ert skämt öfver min
poetiska distraktion. Apollo hade bortfört mig
med sig till Pinden. Rapimur — säger Hora-
tius, och under raset med Sånggudinnorna förmå
vi, poeter, hvarken se eller höra, så framt ej
åskan slår eller en Theologixe Candidat ryter.
— Rätt bra påhittadt! anmärkte Amalia
skrattande.
— Påhittadt! Ni är bra elak, fröken Amalia.
Lyckligtvis har jag bevis på fickan.
Här drog han upp sin plånbok, tog derur ett
par fullskrifna blad, och fortfor:
— 8e här mitt nyss skrifna qväde till frö-
ken Bardelebens ära. Dermed hade jag annars
ämnat uppvakta henne på hennes nästa namns-
dag. Hulderika Wilhelmina, Berlinska hofvets
juvel och perla! värdes kasta edra ögon på detta
ringa skaldeprof; detta är blott ett utkast; men
jag skall sedan ha äran uppvakta er med en or-
dentlig renskrift.
Han räckte bladen åt huldgudinnan, men
denna gjorde en afvisande rörelse med handen,
så att de föllo till marken, hvarefter hon för-
svann i en sidogång. Amalia följde henne, skrat-
tande.
Geheimerådet stod förbluffad.
— Hon är tydligen förryckt i den långa rä-
keln! Kan man säga att hon är slug, hon? Före-
draga en grof, ovalkad studentslyngel, som inte
ens är adjunkt än, en vanbörding, en rå Jym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
