Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
lude detta ämne med temlig utförlighet. Djerf-
vare vorden, öfvergick jag, i en alldeles oför-
beredd allocution, till mina kamrater, till krigs:
ståndets ära och pligter mot Gud och öfverhet;
återkom sedan till texten och slutade med af-
sjungandet af Freylinghansens sköna psalm,
hvilken J alla kännen.
Under predikan såg jag Konungen, som stod
tätt framför mig och ej lemnade mig ur ögna-
sigte, en och annan gång torka sina ögon; talet
till krigsbussarne tycktes särdeles behaga honom,
så att han nickade flera gånger, och knapt håde
jag sagt Amen, förrn han utropade:
— Kom man ner från trummorna! Sin prof-
predikan har han gjort som en hel karl. Jag släp-
per honom ogerna ur regimentet, men Guds tjenst
går framför allt: han gör mer nytta i församlin-
gen, hoppas jag, än som flygelman., Alltså må
han bibehålla den svarta rocken. Men känn
man efter, om det kan vara något i fickorna!
Redan hade jag märkt, att den venstra fic-
kan var tyngre än den andra; jag stack alltså
handen först ned i denna, och drog derur fram
en guldosa, som vid öppnandet befanns vara full
af ducater.
Innan jag i häpenhet kom mig före med nå-
gra underdåniga tacksäzelser, utbrast öfverheten:
— Det der är en skänk af min gemål; men nu
kan han känna efter, om det ingenting ligger i
högra fickan!
Då drog jag upp den, af Hans Maj:t egen-
händigt underskrifna fullmakt, som min fader
Palmblad, Nov, 1V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
