Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
trädde jag fram till den sköna och tilltalade
henne med en röst, som Wilhelmina sedan erkännt
vara heroisk nog:
— Hans Maj:t, Konungen, hvilken jag har
att tacka för allt hvad jag har och är, har in-
gifvit mig mod, att tillfråga er, fröken, om ni
vill emottaga mitt hjerta och min hand, och vill
åtfölja mig under detta jordiska lifvet såsom En-
gelen Raphael åtföljde unga Tobias?
Wilhelmina stod med nedsänkta blickar och
kunde ej komma sig före.
— Ja, i detta ögonblick skulle jag velat
digna ända ned i jorden, svarade Wilhelmina.
— Hvem undrar på det, kära fru sonhustru,
har man nånsin förr hört talas om ett så oför-
nuftigt frieri? — anmärkte pastorskan.
— Friarn Tobias har gjort sin sak bra, hvad
svarar nu ”Engeln”? sporde Kungen.
Men då ”Engeln” förblef stum, fortfor Kun-
gen, som hade sin glädje af detta bryderi:
— Jag ser, att hon ångrat sig, och bättre
är att sådant sker före än efter vigseln, Alltså
låta vi ”Tobias” draga hädan, och uppsöka nå-
gon annan ”engel”.
Nu hviskade drottningen någonting åt sin tär-
na, som då stum räckte mig sin hand, hvilken
jag tryckte till mina läppar. Dermed var den
ömsesidigt så svåra krisen lyckligen öfverstånden.
Drottningen sade med sin hjertans godhet:
Gud välsigne er, mina barn! omfamnade och kys->
ste sin hoffröken på pannan; under tiden fortfor
den ännu obevekligt skämtande konungen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
