Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
— Af hjertat gerna, Ers Majestät, svarade
jag! ty jag var nu i ett lynne, att jag — Gud
förlåte mig! — kunnat sluta fred med sjelfva
hin önde!
— Nu till bords! fortfor Hans Majestät. Er
arm, min gemål! Brudparet se’n! Allons, mina
vänner!
Vid ett annat tillfälle skall jag för mamma
beskrifva den kongliga middagen, fast den i det
hela var långt tarfligare än ett af mammas jul-
kalaser. Efter taffelns slut, sade Kungen till
mig:
— En sak blott! Han får, vid min onåd, ej
understå sig att directe eller indirecte underrätta
pappa om sakernas vändning förrn han kommer
hem. Hör han det? Gif väl akt på denna be-
fallning! Jag har mina resoner dertill. Gamla
prestfar tycks vara en person, som aldrig låter
förbluffa sig, men den här gången hoppas jag
sjelf kunna göra honom dugtigt flat. Den lu-
stiga presten skall nödgas medge, att om ingen
annan gjort honom perplex, så har dock hans
konung förmått det. Jag ville ge hundra du-
kater, om jag sjelf kunde vara närvarande när
han kommer hem. Men nu är det slut på hi-
storien. Gud välsigne er, mina vänner! — Nu
hoppas jag att mina goda föräldrar, samt du,
goda Wilhelmina, förlåta mig detta förhemli-
gande och det första obehaget. vid återseendet:
det har skett på nådigste befallning.
Derpå togo vi vårt afsked från Majestäterna
efter djupa bugningar och nigningar, men kor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
