Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
ta tacksägelser, ty Kungen ville höra ej sådant.
Och nu säger jag, som högsta öfverheterm nu är
det slut på historien.
— Men, anmärkte fadern, reste du iste der -
efter till Consisterium och inlemnade ditt di-
’ plom?
— Jo visst.
— Oeh hvad sade de högvördige herrarne?
— Ha, ha! Det blef ett svärmande som om
en stor bålgeting kommit in i en bikupa. Jag
skall spara den berättelsen till en annan gång,
men nu blott nämna, att fäderna, efter en ses-
sion, som lärer räckt i 8 timmar, skrefvo ihop
en diger lunta, såkallad immediat-inlaga, deruti
det, med åberopande af Jus canonicum och Jus
romanum, Preussisches Landrecht, och kongliga
stadgar bevisades, fast med all underdån-troplig-
tig devotion, att denna utnämning vore raktlag-
stridig, och att åtminstone, i fall Hans Majt
täcktes persistera i sin vilja, den unge Herr Ge-
neral-Superintendenten först borde undergå pa-
storalexamen.
— Och deruti hade de väl icke så orätt,
mumlade gubben, smått runkande på hufvudet.
Skriften, fortfor sonen afsändes med en pe-
dell i flygande till Berlin. Kungen, som just
samma dag återkom från Sachsen, lät företrä-
desvis föredraga sig detta mål, och skref ikan-
ten på luntan egenhändigt:
”Har sjelf Redan examinerat Hånom. Kann
Hann änn injen La Tin, såå kann hann håla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
