Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
lunda så till sägande snappat bort brödet från
våra munnar. Ty hvad ha vi qvar att lefva af
på våra cofféer, om ej af de smulor, som publi-
cisten ej vårdar sig att meddela, och jag vet
knapt hur magra dessa skola vara, för att för-
smås af våra tidningsskrifvare i landsorterna.
Det är just derföre, mitt herrskap, som våra so-
cieteter blifvit så fattiga på andlig spis, i sam-
ma mån redactionerna inkräkta på vårt område.
Hvad, i Guds namn, skall man hitta på att tala
om, när allting skall tryckas: — nyheter, anek-
doter, husliga omständigheter?
— Vår prostinna har verkligen inte så orätt,
anmärkte fröken Aurore. Flera instämde.
— Men feuilletonen är stundom intressant
nog, invände en röst.
— Quisquilier, quisquilier! brukar mitt lamm
säga. Detta ord betyder soppor, mina nådiga!
— Mig intresserar i synnerhet den artikeln,
som har till öfverskrift: sorgliga tilldragelser,
anmärkte fru Gåse. Man känner sig alltid, efter
en sådan läsning, så lycklig, så tacksam emot
Gud, för det allt står så väl till i hus och hem.
— Och dessutom, tillade Adelaide, får man
veta annat intressant, som tilldrager sig ilandet,
för att ej tala om den utländska politiken, som
vi lemna åt våra män.
— Bara det skedde med litet mer urval. Men
hör nu en profbit ur sista bladet. Jag läser bara
contenta af hvarje artikel. ”Upsala: I anseen-
de till öfverstånden marknad och nederbörd bar
stadens stora torg blifvit nästan impassabelt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
