Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
IV.
Sex dagar hade förflutit och vi finna nu det
välbekanta sällskapet åter samladt på cofféa hos
grossörskan. Adelaide och Julie voro denna gång
grannar, men dem emellan fanns intet förtroligt
närmande; deras stolar stodo en dryg aln ifrån
hvarandra, och när deras ögon tillfälligtvis möt-
tes, sprutade de eld. Men vreden missklädde al-
drig vår Adelaide: hon hörde till de få menni-
skor, som i utseendet vunno på att vara onda.
Bakom denna vrede låg tillika ett uttryck af en
viss glädje. Föröfrigt hade Adelaides toilett al-
drig sedan den stora jubeldagen i Trelleborg va-
rit mera glänsande. Den ena hälften af denna
glädje vch denna grannlåt åsyftade väl prostin-
nans förödmjukelse, men den andra hälften stod
i samband med en förhoppning, hvilken var en
djupare hemlighet och hvilken vi af grannla-
genhet ej vilja förråda.
Sedan nigningarna, den allmänne kysmningen
och den alltid något qvistiga placeringen voro
öfverståndna, sade värdinnan: jag skall berätta
för sällskapet, att jag i all tysthet låtit vår
raska bokhållare rida af till nästa gästgifvar-
gård, för att der efterhöra när vår hyresman be-
ställt hästar. Just nyss kom herr Broddner till-
baka på den stackars löddriga Pålle: främlingen
kan ej vara att förvänta förrän mot sju.
— Det blir en lång väntan, suckade tante Au-
rore. Det skulle vara roligt att få veta häst-
antalet.!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
