Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
lofvas. — Ändtligen förstod den stackars gossen
hvarom fråga var. Ett ovilkorligt hu! undföll
hans läppar; men flat öfver sitt utrop, skyndade
han att bedyra, att detta skulle göra honom out-
sägligt lycklig. Läsaren finner att frökens un-
dervisning i belefvenheten icke varit alldeles utan
frukt: den fordne tölpen hade uppsnappat ett och
annat ord, en och annan phras ur den högre sti-
len. Han torrkade kallsvetten ur pannan och
såg ut som ett får, som ledes till slagtarbänken.
Juliana, som redan hade ringar i beredskap
med vederbörliga namn, gaf ynglingen den ena,
och Jät honom påsätta sig den andra. Derefter
bekräftades saken med en ny kyss, hvarefter frö-
ken förklarade, att förbundet vore oupplösligt.
En iskall rysning gick genom studiosus Lamm.
Man åtskiljdes, sedan han blifvit förmanad
att hålla saken tyst och bära ringen icke på
fingret, utan på hjertat; samt afhört en grundlig,
på förevarande fall lämpad, förklaring öfver or-
det mesalliance.
Månader och år försvunno. Anders Lamm, som
i början kännt sig helt perplex, hade lugnat sig
och tänkte icke mer: på saken, så ofta icke ringen
äggade hans bröst. Slutligen dog majoren; Frans,
som längtade att undkomma den alltid i sitt kall
nitiske tuktomästaren, blef efter enträgen begä-
ran, på grefvens bekostnad, skickad till Carlberg.
Nu begrep den förre informatorn, att han varen
öfverflödig person, och ville icke äta nådebröd,
Han var incmot. tjugotre år gammal och hade
länge längtat till akademien. Juliana lofvade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
