Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
udden, ty då har man viken vid Bajae och den
färgstrålande neapolitanska golfen framför sig. Tänkom
oss, att någon af vår egen tids bättre skalder, till
exempel den med allt skäl högt uppskattade Robert
Hamerling skulle haft till uppgift samma ämne, som
här förelåg Virgilius! Vi kunna då få en
föreställning om huru en och samma sak kan på olika sätt
behandlas. Virgilius omtalar först själfva ankringen.
då Eneas’ flotta lägger till vid Kumees kust och
ordnar sig för sina ankar med spröten åt sjön och
bakstammarne åt land. Därefter omtalar han
strandens utseende, men endast på ett indirekt sätt, i det
att han säger:
»Modige ynglingars trupp med täflande ifver
Stormar Hesperiens jord. En del framlockar ur
flintans
Ådror den dolda gnistan. En del kring skogarne
ilar,
Djurens lummiga skjul, och söka till bäckarne
vägen.»
Därmed anser han sig hafva tillräckligt antydt
strandens utseende. Skogen sträcker sig ända ned
till denna, och det är en mörk och väldig skog med
»lummiga skjul» för djuren. Eneas själf låter han
under tiden vandra till Kumees vördnadsbjudande
murar och till den vidtomfamnande grottan, där den
kumanska sibyllan har sin bostad.
Hamerling däremot skulle säkerligen genast
fördjupat sig i en skogsskildring af samma anslående
beskaffenhet som den man finner i hans dikt »Der
König von Sion.» Han skulle säkerligen ej lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
