Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturvetenskapen låter det vara människoanden själf,
som kläder naturen i ljus och färger, i toner och
dofter, ty eteratomernas vibrationer bli icke ljus och
färg förrän i människans öga, och luftvibrationerna
bli icke klang och ljud förrän i hennes öra. Å
andra sidan erkännes tillika, att det är denna samma
fenomenvärld, som ger de väckelser och eggelser,
genom hvilka de i människoanden slumrande
intellektuella krafterna bringas till verksamhet och
utveckling, och sålunda är mellan naturen och
människan åter ett det innerligaste band återknutet. De äro
till för hvarandra, hänvisade på hvarandra, och hvad
som i naturen är verkligt har sitt upphof ur samma
källa som den mänskliga personligheten själf. Huru
djupt dessa tankar ingripit i den moderna poesien
och bestämt hennes hållning, därom vittnar den nyare
poesiens historia på hvarje sida så väl i en
natursymbolik sådan som t. ex. Lenaus, som ock i de
vanligen mindre lyckade rön, som vi dagligen få
bevittna att finna parallellismer mellan människosjälens
stämningar och naturföreteelserna. En af de
sublimaste naturskildringar, som någonsin blifvit skapade,
är väl den, i hvilken Göthe försinnligar Fausts
outsläckliga trånad till ljus och klarhet i den längtan,
som griper honom, då han på en vandring utanför
stadsporten ser från kullen solens nedgång:
O, lyfte mig från jorden vingars par
Att följa, alltid följa med på färden!
I evigt aftonsken jag såge då
Vid mina fötter jorden uti drömmar,
Hvar dal i skymning sänkt, i brand hvar fjälltopp stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
