Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skarpaste protesten mot att göra Alpnaturen
till naturens skönhetsideal har emellertid uttalats af
skalden Chateaubriand i hans Voyage au Mont Blanc.
Chateaubriand hade, som vi veta, gjort vidsträckta
resor. »Jag har sett», anmärker han, »många berg
i Amerika och Europa, och det har alltid synts mig,
att man i beskrifningen af dem öfverskridit sanningens
gräns. Mitt besök i Chamonay har blott bekräftat
denna öfvertygelse.» Chateaubriand sammanfattar
sin åsikt i följande ord: »Likasom intet landskap är
skönt i högsta mening, när det saknar en bakgrund
af berg, så kan intet landskap tillfredsställa ögat
och hjärtat, när det saknar rum och fri utsikt. Men
detta är alltid fallet i det inre af bergstrakter. Man
är där så nära inpå föremålen, att dimensionernas
storlek icke kan iakttagas, och på samma gång äro
bergen så jättestora, att de tillintetgöra allt, som
annars skulle lända dem till prydnad. Vidare hafva
alpernas snöfält den olägenheten, att de göra allt,
äfven himmelens blå färg, dunkel. Man ser i bergen
för litet af himmelen, hvilken är likasom den duk,
på hvilken naturen målar landskapet. Men där
himmelen saknas, där blir bilden utan verkan och
förvirrad. Detta hafva landskapsmålare väl insett, då
de visa bergen blott på afstånd, men utbreda skog
och slätter i mellangrunden för ögat. Blott i
månsken gör sig berglandskapets majestät verkligen
gällande. Berglandskapens fel är, att det storartade
och sublima går förloradt, när man kommer in i
dem, och att de icke kunna ersätta förlusten med
det behagfulla, som andra naturtaflor äga. Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
