Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att börja med soluppgången, så erinrar jag mig ännu
med bestämdhet det intryck den gjorde på mig själf och andra
om sommarmorgnarne ute på slätten, och jag tror ej att detta
intryck kan vara djupare och mäktigare hos en bildad person.
Jag vet äfven att mången bonde har sinne för skönheten hos
ett växande rågland, hos dalens och ängens blommor, af hvilka
kvinnorna ju dessutom binda sina midsommars»kåstar» (=
kvastar), som de numera aldrig lägga under hufvudkudden,
utan endast använda till prydnad. Landskapets skönhet
uppskattas af folket i min hembygd efter det vanliga
föreställningssättet: slätten är ful, höglandet (som det här kallas,
»fjällen») vackert. Därom äro alla ense, såväl slättborna själfva
som skogsborna, ehuru de förres land är vida bördigare än de
senares.
Pietetskänslan mot naturföremål och de minnen som
därmed kunna vara förenade har jag funnit i tilltagande hos den
allmoge bland hvilken jag uppväxt. —–
På en gård i skogsbygden står en ofantlig stor och
vacker lönn, synlig vida omkring såsom vägvisare för dem
som färdas ute i de ovägade markerna. Något annat gagn
kan den ej tänkas göra. Det oaktadt står den kvar och
kommer att stå som ett verkligt vårdträd, åtminstone under den
nuvarande ägaren, ehuru denne är en ansedd och mycket
anlitad snickare, som skulle kunna taga en mängd godt virke ur
sin lönn.
På en annan gård belägen på slätten och likaledes
bebodd af en småbonde finns ett ungt kastanjeträd som en gång
planterats af sonen i huset. Denne son kom sedan bort från
hemmet och förblef borta. Då närmaste grannen skulle flytta
till en gård i en annan socken, begärde han att få taga
kastanjeträdet med sig som ett minne af den goda vänskap
och grannsämja som alltid varit rådande mellan honom och
ägaren af trädet. Men denne ville ej afstå det, han ville vårda
det själf tills sonen möjligen skall komma hem och få sin
egen gård att plantera det vid.
På samma egendom står en stor gammal sälg ute på ett
gärde vid landsvägen. Den upptar och gör oduglig till sådd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
