Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om i vårt synfält ligga en mängd föremål, hvilka,
betraktade tillsammans eller några i sänder eller
hvar för sig, icke erbjuda något slags sammanhang,
något slags gruppering, något slags motsvarighet,
utan där det ena synes hafva tillkommit alldeles
oberoende af det andra och ej stå i någon förnimlig
förbindelse därmed, så hafva vi framför oss en
mångfald, men som saknar eller synes sakna enhet.
Vi kunna icke finna en sådan mångfald skön. Om
tjugo barn föras, det ena efter det andra, med
förbundna ögon fram till den svarta taflan och
uppmanas att efter eget behag draga med kritan linjer,
hurudana de vilja, så skall slutresultatet häraf
antagligen varda en mångfald af linjer, som icke företer
någon enhet och som fördenskull skall i estetiskt
afseende visa sig otillfredsställande. Det blott
mångfaldiga verkar förvirrande. Det mångfaldiga utan
enhet är laglöshet och s. k. slump; och enär
människan själf är en skapelse af ett i världen verkande
förnuft, som uttrycker sig i formen af tankelagar
och naturlagar, känner hon gentemot en permanent
principiell laglöshet obehag och antipati. Framför
oordningen, förvirringen, motsägelsen föredrager hon
till och med en ofrihet af det lagbundna slaget.
Mångfalden måste för henne framträda som ordnad
under en enhet, behärskad af ett sammanhang,
lydande en uppfattad eller åtminstone anad lag. Men
mångfalden är på samma gång behöflig, emedan en
ren åtskillnadsfattig enhet tröttar genom monotoni,
enformighet.
Ur denna synpunkt är det lätt begripligt, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
