Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lefvande organismen är känslig för omgifningens
inverkan och har utgått ur en strid mellan
ordningens princip och en annan, är snarare ägnad att
misshaga genom sin okänsliga felfrihet än behaga.
En sådan skönhet är stel och blir till något liflöst,
emedan den icke bär ett spår, som antyder på att
lifvet varit en strid från början och att, där det
finns, och där det är rikt och fullutveckladt, det
också måste förete något både af släktets lidande
under striden och dess sträfvan till allt högre frihet.
Den antoniniska tidens ideal af ynglingaskönhet var
Antinous, och Antinous har den ena skuldran något
högre än den andra. De ansikten äro ytterst få,
hvilkas högersida är alldeles lik vänstersidan. Äfven i den
helleniska skulpturens mest typiska ansiktsbildningar,
till och med i den högtidligt sköna Junos, företer
den ena sidan af ansiktet någon olikhet med den
andra. Men omedelbart i ögonen fallande kan
denna olikhet icke vara, utöfver ett visst mått
får symmetrien icke störas, utan att skönheten eller
behagligheten lider däraf. Jag tror också, att detta
mått, som närmast är ett ögonmått, skall en gång
kunna med noggrannhet bestämmas, ehuru det
hitintills icke skett. En näsa stäld så skeft, att hon
bildar en genast märkbar vinkel till
ansiktssymme-triens axel, en mun så skeft ställd, att samma axel
skär den i två märkbart olika och olikt riktade
delar, ögonöppningar af olika form och storlek behaga
icke, ge ansiktet icke ett uttryck af skönhet, utan
af motsatsen. Ingenting är bättre ägnadt att visa
huru nära förenade symmetriens princip och skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
