Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gottfried Semper i sitt verk om den textila konsten
försäkrar, att de flesta orientaliska mönstren iakttaga
denna regel om proportion mellan färgernas
ljusstyrka och färgytornas areal. Deras mästare göra det
förmodligen instinktivt, ledda allenast af sitt uppöfvade
färgsinne och utan någon konstteoretisk beräkning.
Den komplementära lagen gör sig gällande öfver
färgvärlden i dess helhet, mer eller mindre
påfallande, äfven där man minst skulle väntat det. Så
t. ex. antager grått på en färgad grund en skiftning
af den färgade grundens komplementärfärg, och
skiftningen blir starkare, ju renare och mer oblandad
färgen är. Man kan lätt öfvertyga sig därom genom
enkla experiment. Strör man grå sand på
karmosin-rödt papper, så antager sanden ett intensivt grönt
utseende; strör man den på orangefärgadt papper,
ser den blå ut o. s. v. Skulle nu en med dessa
förhållanden obekant nybegynnare vilja naturtroget
återgifva gråa föremål på färgadt fält, skulle han
möjligen låta narra sig däraf och vid första försöket
gifva dem t. ex. på röd grund det gröna utseende
de där synes ha. Följden däraf skulle bli, att det
grå finge en än starkare ton af grönt än som var
beräknadt. Målar han åter de grå föremålen med
deras egen naturfärg, så sörjer det målade röda
underlaget själf för, att de få sin vederbörliga
skiftning i grönt.
Om en med den komplementära lagen obekant
elev i målarekonsten vill troget afbilda ett förhänge
med gul grundton och grå teckningar, så kan han
lätt begå ett misstag. Emedan det gula har sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
