Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt oss då se, om från ståndpunkten af samma
förutsättning anfallet kan pareras.
Är konstens väsen och uppgift naturhärmning,
naturefterbildning och alldeles ingenting annat, och
är det vidare sant, hvad den absoluta
härmnings-hypotesens och naturalismens anhängare påstå, att
det konstsköna ej kan vara annat än en svag
återspegling af det natursköna, det konstsanna ej vara
annat än en svag reflex af det natursanna, så finns
det, såvidt jag kan inse, blott ett enda skäl, som
kan rättfärdiga det konstskönas tillvaro och den
konstnärliga verksamheten, ty hvartill skulle det annars
tjäna att framalstra svaga kopior af den
oefterhärmliga originalskönhet, som utbreder sig omkring oss?
Jag vill nu framställa detta skäl.
Redan Heraklitus, den gamle grekiske filosofen,
yttrade, att allt är en ström, att världen är som en
brusande flod, i hvilken alla former och alla enskilda
väsen uppkomma, jaga förbi och försvinna, för att
gifva rum för andra lika förgängliga företeelser. Allt,
äfven det som synes oss mest varaktigt, är
förgängligt. Det gifves intet fäste, så starkt uppfördt, att
det icke skall falla i ruiner, och inga ruiner så
väldiga, att icke deras cyklopiska stenblock skola
förvittra och slutligen förspridas som damm. Det finnes
inga berg och alper så fasta, att icke hvarje solstråle
och hvarje regndroppe medverkar till deras
förvandling. Och huru förgängligt är icke människolifvet,
och huru än förgängligare äro icke de intryck vi
mottaga, och bland hvilka ju äro sådana, som vi
skulle vilja fasthålla så länge som möjligt? Vi se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
