Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att erfara hvad förflutna tiders konstnärer, små och
stora tänkt härom.
Först ett naivt vittnesbörd från medeltiden. Det
fanns i Speyer på 1200-talet en konstfärdig
stenarbetare, som hade i marmor gjort sig en bild af
kej-sar Rudolf. Hvar och en, som såg bilden och hade
sett kejsaren, fann, att marmorbilden företedde en
öfverraskande likhet med honom. Dess mästare hade
passat på alla tillfällen att studera hans anletsdrag
och fäst i sitt minne alla dess rynkor och troget
återgifvit äfven dem. Så stod bilden många år
hemma hos honom i Speyer. Men när konstnären
fick höra, att åren hade plöjt ännu flere fåror i
kejsarens ansikte, begaf han sig till Elsass, där kejsaren
då vistades, skaffade sig tillfälle att noga betrakta
honom och återvände därefter hem, för att i
marmorn inhugga de nyupptäckta rynkorna. Bilden fick
sedan sin plats öfver kejsarens graf. — Dess
upp-hofsman ville, att dess en gång vunna likhet med
originalet icke skulle utplånas med åren. Bilden
skulle åldras tillika med kejsaren. Hans
föreställning om konsten och dess uppgift var utan tvifvel
ytterst ensidig och i konsekvent tillämpning ohållbar;
men Tysklands störste konstnär under
reformationstiden, Albrecht Dürer, var af ungefär samma mening
som han, då han förklarade: »Du må veta, att ju
nogare man vid afbildandet kommer lifvet och
naturen, ju bättre och konstnärligare blir ditt verk», och
Lionardo da Vinci, som skrifvit en afhandling om
målningskonsten, vill, att konstnären skall göra sin
själ och sitt verk likasom till en naturens spegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
