Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grekisk-romerska odlingens fall och har i många
århundraden och intill våra dagar likasom försinnligat
den rådande föreställningen om förhållandet mellan
själ och kropp. Å en kyrkogård strax härutanför
staden läser man på en grafsten en vers, som, om
jag rätt minnes, har följande lydelse:
Döden löser lifvets mörka gåta,
låter själen fri ur puppan gå.
Hören upp, I dödlige, att gråta!
Snart I ären fjärilar också.
Det är i ord samma bild, som man ser mejslad
på sarkofager från det cesariska Rom. Liknelsen är
vacker och innehåller nog äfven sin sanning, på
hvilken ståndpunkt man än står, ja äfven på den
Dar-winska hypotesens, hvars grundtanke ju är, att
själen, släktets själ, under de olika skedena af vårt
planetariska lifs utveckling likasom brottats med sitt
eget omhölje för att spränga dess gamla former och
utbilda nya ändamålsenligare. Men i grunden hvilar
väl denna symbol på den dualistiska åsikt (för
hvilken jag i mitt första föredrag redogjorde), att själen
och kroppen äro fullständiga motsatser, en åsikt,
som genomgick hela medeltiden och slutligen fick
sin skarpaste utbildning i sjuttonde århundradet af
fransmannen Descartes och hans skola. För
Des-cartes var hela världen en stor mekanik; djuren
voro ingenting annat än sinnrikt inrättade automater
och människokroppen likaledes. I denna, den
snillrikaste af samtliga automaterna i denna ofantliga
mekaniska verkstad införpassade han nu själen, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
