Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga föreställningar öfverstigande fenomenet, att inom
skalet af blindt verkande naturlagar, inom
mekanismen, kemismen, o. s. v. röra sig som tingens
verkliga väsen logiska lagar, estetiska och sedliga
lagar, rörer sig en trängtan, som vill spränga denna
naturs egna gränser för att hamna hos Gud.
Här hafva vi tänkt materialismen följdriktigt till
punkt och finna då, att han upphäfver sig själf. Ty
vi hafva endast ett val: antingen att förkasta den
materialistiska hypotes, från hvilken vi utgingo, eller
också medgifva, att naturen är något annat och
ojämförligt mer än fysikern, kemisten och fysiologen
vanligen plä tänka sig under detta ord — något
annat och oändligen mer än materialisten föreställer
sig naturen vara. Och äfven i detta senare fall är
ju materialismen då upphäfd, ty han har fört till
insikten, att naturen är förnuftig och visar långt ut
öfver sig själf till ett absolut förnuft och en
absolut skönhet och godhet. Och därifrån är steget icke
långt till den idealistiska filosofiens lära, att
förnuftet är just det substantiella i allt, att allt fördenskull
är förnuftigt lif, och att allt, emedan det är
förnuftigt lif, är andelif, andelif om än i de mest olika
grader och utvecklingsskeden, från det lägsta, hvilket
synes oss, som omedelbart endast fatta fenomenen,
som medvetslöst, och sedan upp genom alla skeden
af andelif ända till det högsta allomfattande
gudomliga förnuftet.
Men materien då? Är materie då endast ett
tomt ord? Jag skall i nästa föreläsning redogöra
för det svar, som filosofien ger på denna fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
