Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under Neros och Domitianus’ styrelser, hade de dock
tillfälle att utöfva en mäktig inverkan på det
romerska samhällslifvet under kejsartiden, i synnerhet på
lagstiftningens område, emedan kärnan af de
romerske juristerna tillhörde denna skola, den stoiska.
Roms historia visar i stora drag, att de som
söka lefnadsglädjen, icke finna honom, och att de
som söka dygden, finna lefnadsglädjen eller
åtminstone sinnesfriden. De kejsare, som voro epikuréer,
störtade sig själfve och riket i fördärf. Det kom
slutligen en tid, då äfven lärjungar af den stoiska
filosofien uppstego på tronen, och de voro sitt lands
lycka.
Det sista betydande namnet i raden af
stoiska filosofer är den nämde romerske kejsaren:
Markus Aurelius Antoninus. Han var född år 121
efter Kristus i Rom, dit hans farfarsfader hade
invandrat från Spanien. Hans familj hade genom flere
kejsares ynnest och genom egna förtjänster bragt sig
upp till de högsta statsämbeten. Själf väckte han
redan i sina späda gosseår kejsar Hadrianus’
uppmärksamhet genom sitt allvarliga, men öppna och
älskliga väsen och genom hvad som berättades om
honom, att en osanning aldrig kommit öfver hans
läppar. Förtjänsten häraf tillskref han själf vid
mog-nare år sin moder, en utmärkt kvinna, och de
förträfflige lärare hon gifvit honom och genom hvilka
han vid knappt tio års ålder invigdes i den stoiska
filosofien och särskildt gjordes förtrolig med
Epiktets läror — något som han under hela sin lefnad
betraktade som den största välsignelse, hvilken Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
