Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefde sig in. »Undvik alla laster, kunde du också
■dölja dem för gudars och människors ögon.» »Den
som vill, att hans dygd skall varda känd, han
sträf-var icke efter dygd, utan efter loford.» »Uppoffra
.äfven ditt goda rykte, om du därmed kan bevara
ditt samvete.» »Man bör icke sky människors
bifall, men dock hellre sky det än göra det till
ändamål.* »Glädjen går icke framom ett rättrådigt och
.ädelt sinnelag, utan följer det efter.» Själf skref
Markus Aurelius: »Att fordra lön för dygden är
detsamma som om ögat fordrade lön för att det ser,
och foten, för att den går.» »Människan skall göra
•det goda af inre drift, likasom rankan framdrifver
•sina härliga drufvor, utan att kräfva vederlag
därför. » Han ansåg det orätt af en välgörare att fordra
tacksamhet, lika orätt som af den, som åtnjutit
välgärningen, att vara otacksam. Man skall icke fordra
•tacksamheten som lön, utan betrakta henne, när man
får henne, som en god Guds gåfva, för hvilken man
själf har att vara tacksam.
Till sin adoptivfader, Antoninus, som år 138
•uppsteg på tronen, stod Markus Aurelius i det
innerligaste sonliga förhållande. Själf har Markus
Aurelius i sitt efterlämnade verk »Samtal med mig själf»
skildrat denne utmärkte furste: hans med sträng
rättvisa parade mildhet, hans mogna vishet som
rikshufvud, hans outtröttliga omsorg om stort och
iitet i det ofantliga rikets ärenden, hans
anspråkslösa duglighet, hans nyktra förstånd och glada lynne,
•hans från vidskepelse fria, men innerliga
gudsfruktan och hans vänlighet mot alla, äfven mot dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
