Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldra förskräckligaste skepnad under den kristna
statsreligionens grundläggare, Konstantin kallad den store.
Man har ännu tvenne lefnadsskildringar öfver denne
furste, som bland annat äfven loforda honom för
den frikostighet, hvarmed han kastade krigsfångar
för amfiteaterns vilddjur. Konstantin offrade dem i
tusental och åter tusental, så att slutligen — säger
ett af dessa loftal — vilddjuren tröttnade vid att
slita i människokött. Denne Konstantin är en
ohygglig motbild till den människokäre Markus Aurelius,
och dess ohyggligare som den förre var kristen och
ännu bär det tillnamn af den store, som kyrkan
gif-vit honom; medan historien med fin takt afstått från
att kalla Markus Aurelius stor, emedan han själf i
sitt hjärtas ödmjukhet skulle tillbakavisat ett sådant
tillnamn.
Markus Aurelius visar sig olik Epiktet däruti,
att medan den senare framhåller människans kraft
att göra sig oberoende af ödet, så betonar den förre
dess mer människans svaghet. Han tackar Gud för
att han kunnat motstå de frestelser till vrede,
otålighet, sorg, ängslan eller hopplöshet, som stundom
ville bemäktiga sig honom; men han känner, huru
svag han dock är och beder ständigt om styrka.
Med det oaflåtliga bemödandet att förbättra folkets
seder parade han de blygaste förhoppningar om någon
ringa framgång, men väntade ingen tidig skörd af
sin sådd. »Hoppas aldrig», skrifver han, »att kunna
förverkliga Platos republik! Låt det vara dig nog,
om du i någon den minsta mån kunnat förbättra
människorna och anse detta icke som en sak af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
