Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, och Lazarus fick då det onda; nu åter
hugsvalas den senare och den förre våndas. Det samtal
Jesus låter Abraham och den rike mannen föra är
icke ett samtal mellan den salige, som med afsky
vänder sig bort från ett ondt väsen, och en fördömd,
som ej kan frälsas, emedan han icke vill det.
Abraham talar i en mildt faderlig ton och kallar den rike
mannen sitt barn. Den rike mannen tänker midt
under sin egen vånda, som ju annars gör den
själf-viska människan än mer själfvisk, han tänker på sina
fem bröder, som ännu lefva, och önskar, att de måtte
omvända sig till Gud, för att de måtte komma i
Abrahams sköte. Och i detta medlidande kan
frökornet ligga till hans frälsning.
Gehenna eller helvetet tänkte sig de förste kristne
såsom tomt intill den yttersta domen eller som ett
tillhåll ej för de dödes själar, utan för de i
begynnelsen fallne onde änglarne. De kristna urkunderna
uppställa med afseende på Gehenna tvenne
möjligheter: antingen den af Paulus tänkta all tings
åter-ställelse, då det onda fullkomligt tillintetgöres, och
alla andar, som bildat ett system i logos, skola
återförenas till en lefvande himmelsk lekamen, och Gud
varda allt i allom. Detta är den ena möjligheten,
som skall varda verklighet, förutsatt att alla andar
vilja frälsas. Hvarom icke är Gehenna det eviga
trotsets lott, evig därför att trotset är evigt.
Alla (de kristna föreställningarna inberäknade)
hafva det gemensamt, att de fasthålla vid det
vanliga antagandet, att tid och rum äro absoluta
verkligheter, hvadan de ej heller kunna föreställa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
