Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prästen Nicolas Malebranche ett märkligt rum och
biidar likasom öfvergången mellan honom och
Spi-noza å ena sidan, samt mellan honom, Descartes,
samt Leibniz och Boström å andra sidan.
Malebranche antager i likhet med Descartes, att
människan består af två fullkomligt olika substanser, själ
och kropp, och att dessa endast genom Guds
omedelbara inverkan kunna samverka med hvarandra.
Men om själen, den tänkande substansen, icke kan
på ringaste sätt utöfva inflytande på kroppen eller
emottaga intryck omedelbart af något kroppsligt, huru
är det då möjligt, att själen kan förnimma, att det
finnes materiella ting, huru är det möjligt, att hon
kan äga den ringaste föreställning om den
materiella värld, hvari hon ser sig försatt? Malebranche
svarar, att själen ej heller omedelbart förnimmer
något kroppsligt, utan endast förnimmer idéer om
de kroppsliga tingen. Men hvarifrån komma då
dessa idéer? Omöjligen från själen, som ingenting
kan skapa ur sig själf, aldra minst en sann bild af
universum med alla dess otaliga väsen; ej heller
kan man tänka sig, att Gud från början inplantat
alla dessa idéer i människosjälen, som i sin
ringhet och inskränkthet är ur stånd att omsluta Guds
hela oändliga skapelse. Idéerna, som äro tingens
urbilder, finnas endast i Gud själf, och det är i
Gud och genom Gud som människan är i stånd
att förnimma de enskilda tingen och deras ordning.
Men skall människan kunna förnimma idévärlden i
Gud, måste hon själf vara i honom. Och Malebranche
kommer då på denna väg till vid pass samma åsikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
