Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nomens fjärrglas upptäcker i det oändliga
världsrummet, är moderlifvet till alla väsen, som en gång
skola förnimma, känna och tänka på de planeter,
som en gång skola bilda sig ur detta töcken, och
monadernas organiserande krafter äro redan där
verksamma, om än under villkor och under former, som
äro oss ofattliga. Naturen är en fortsatt utveckling
af hvad hon själf innebär. Redan hos Leibniz finna
vi också antydd den sedermera af Darwin utförda
hypotes, att denna utveckling sträfvar till allt högre
former, och att väsendena efter hand kunna stiga
ur en lägre rangordning till en med högre
lifsut-veckling. Men själen eller den högre monaden
vandrar icke, såsom många af forntidens folk och några
af Greklands filosofer antogo, ur en organism och
in i en annan. En själavandring i den meningen
existerar icke, utan själen förvandlar sin kropp och
förblir under denna förvandling alltid samma
indi-viduum. Hvarje monad är lif, hvarje lif är
utveckling, hvarje utveckling är förvandling.
Födelsen är således icke individens uppkomst,
och döden är icke hans tillintetgörelse. Födelse och
död äro endast gränspunkterna mellan hans olika
tillvarelseformer. Leibniz säger med den romerske
skalden: morte carent animce, »för själarna finnes
ingen död»; och han utvidgar detta därhän, att i
hela universum finnes ingen tillintetgörelse, intet
utslocknande af det som lefver.
Allt är sålunda odödligt, allt utom de växlande
organiska formerna. Den organiserande monaden i
djuret, den organiserande monaden i blomman är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
