Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odödlig likaväl som den styrande, centrala monaden
i människan. Men emedan människan är ett
moraliskt väsen, bar hon ock en moralisk odödlighet,
en odödlighet i högre mening än de andra.
Måhända har ingenting så skakat tron på
odödligheten, som det uteslutande privilegium människan
velat skaffa sig på ett lif efter detta. Det kan
intressera hvad en nyligen afliden Leibnizianare, Meyr,
yttrat härom i en skrift, som förlidet år utgafs af
grefve von Bothmer.
De spiritualistiske teisterna, säger han, hvilka
blott tänka på människan, icke för sanningens skull,
utan blott för att se sitt eget jag räddadt, de pläga
komma i förlägenhet, om man frågar dem, hvad som
då blir af djursjälarna. Ty på frågan: om
människorna fortlefva efter döden, måste då icke
djursjälarna göra det? finnes blott ett svar, och det är ja.
Djursjälarna kunna ej blifva till intet; de måste
fortlefva äfven de, lika visst som de atomer, af hvilka
deras organer voro bildade, fortlefva. — Det är eget
att se, huru ytterligheterna här beröra hvarandra.
Spiritualisterna påyrka människans odödlighet, men
låta djuren försvinna till intet, och de räcka härvid
sina motståndare materialisterna handen.
Materialisterna begagna — och det göra de rätt uti — detta
medgifvande för alt i sin ordning kullkasta
människans odödlighet. De säga: hvad som sker med
djuren sker ock med människorna; I gören er själfva
undantagsvis odödlige, emedan I så önsken. —
Spiritualisterna hafva visserligen grunder för sin lära.
De säga: djuret har en själ, men ingen ande. Djuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
