Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moderna. Det låter nästan som en persiflering a!
denna åsikt, då den engelske filosofen Hobbes skiljer
mellan vidskepelse och religion på följande sätt:
vidskepelse är tron på sådana öfvernaturliga väsen,
som staten icke erkänt och sanktionerat; religion är
tron på sådana öfvernaturliga väsen, som staten
erkänt och sanktionerat.
Denna s. k. teologiska ståndpunkt i uppfattningen
af det goda möter oss redan hos en grekisk sofist,
Anaxark, som då Alexander den store kvaldes af
ånger öfver ett mord, som han begått, sökte förjaga
hans samvetskval med den ohyggliga trösten, att allt
är allmakten tillåtet, allmakten i himmelen och all*
makten på jorden, och att det icke aostode en
konung, som är Guds representant på jorden och
ger människorna lagar, att fråga efter den allmänna
meningen, när denna är fräck nog att fördöma en
konungs åtgöranden. Med alldeles liknande
argumenter sökte Ludvig den XIV:s biktfäder trösta denne
konung, när han kände samvetskval öfver sin
tyranniska styrelse. Denna råa och fördärfliga lära har
dock aldrig härskat inom kristendomen utan
gensagor från utmärkte män. Om hon försvarats af
sådane män, som kyrkofadern Tertullianus och de
ryktbare skolastiske kyrkolärarne Scotus Erigena,
William Occam och Duns Scotus, så har hon däremot
förkastats af kyrkofadern Augustinus och af Thomas
af Aquino, som båda uttryckligen förklara, att Gud
vill det goda därför att det är det goda, och att
det goda är godt genom sin egen beskaffenhet.
Däremot intaga de fleste jesuiterna samma ståndpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
