Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade gudarnes råd; men om Jupiter tagit en lycklig
och dygdig Sextus ur någon af de endast möjliga
världarna och försatt honom hit, så hade denna
verkliga värld icke längre varit just denna värld.
Teodo-rus såg nu, huru den verklige Sextus återvände till
Rom och bragte allt där i oordning, huru han
våldförde sin väns hustru och för detta brott bortjagades
från Rom tillika med sin far, och huru han dog i
elände. Och han hörde gudinnan säga: »Du ser
nu, att det icke är min fader Jupiter, som gifvit
Sextus hans ondska. Han har af evighet burit sin
ondska uti sig, och han har alltid varit ond af fri
vilja. Jupiter har endast gifvit honom den reala
tillvaro, som hans, Jupiters, vishet icke kunde neka
den värld, som denne Sextus tillhör. Jupiter har
endast låtit honom träda ur möjligheternas region
in i verklighetens. Sextus’ brott skall hafva stora
följder: det skall medföra ett fritt Rom och ett fritt
romarfolk, hvars medborgare skola gifva världen
föredömen i dygder. Men all den skönhet och
förträfflighet du nu ser i den verkliga världen är dock
ett intet mot den åsyn hon skall förete dig, när du
ur ditt nuvarande jordiska tillstånd förflyttas till ett
annat och bättre.»
I detta ögonblick vaknar Teodorus. Han tackar
gudinnan för hvad han fått röna och gör rättvisa åt
Jupiter och återvänder till Dodona för att tjäna den
gud, hvars godhet han nu tillbedjer lika mycket som
hans storhet.
Detta är fabelns slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
