Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för positiva sanningar eller faktiska sanningar eller
erfarenhetssanningar, hvilka tre benämningar alla
innebära ett och detsamma. — De eviga eller
nödvändiga sanningarna äro sådana, som inses af sig
själfva eller strängt låta demonstrera sig och icke
tarfva våra yttre sinnens vittnesbörd, icke tarfva
någon iakttagelse på den fysiska världsordningen,
för att man skall kunna fatta att de äro nödvändiga
och omotsägliga. Sådana eviga sanningar äro t. ex.
den logiska grundsatsen, att hvarje begrepp ocb hvarje
ting är just det begreppet, det tinget och icke ett
annat; eller att intet begrepp och intet ting kan vara
sin egen motsats; samt de matematiska axiomerna,
t. ex. att de som äro lika stora med ett och samma
äro sins emellan lika stora. Alla eviga eller
nödvändiga sanningar hvila ytterst på logikens första
tankelag: A är A, och A är icke icke-A, det vill säga
den lagen, att hvarje ting är indentiskt med sig själft
och ej kan vara på en gång sig själf och något
alldeles motsatt sig själf. Enligt Leibniz hafva dessa
eviga eller nödvändiga sanningar sin källa i det
gudomliga förnuftet: de tillhöra på ett oskiljaktigt sätt
Guds väsen och kunna för ingen del betraktas som
tillfälliga skapelser af den gudomliga viljan, hvilka
samma vilja skulle kunna förändra eller tillintetgöra,
ty Gud tillintetgör icke sitt eget förnuft. Äfven Bayle
hyllar i denna punkt Leibniz’ åsikt, men invänder
på samma gång, att tillvaron af sådana eviga,
nödvändiga och af Guds vilja oberoende sanningar i Guds
förstånd måste betraktas som ett slags fatum, ett
slags öde, ett tvång, som binder och nödgar själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
