Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja de icke öfva sig för att förvärfva henne,
emedan det skulle störa dem i deras bekvämlighet, ehuru
man därpå skulle vinna ojämförligt mer än man
förlorade. Men just det, att man icke vill underkasta
sig en sådan öfning, utan finner den för lifvets
vanliga gång öfverflödig, bevisar i Leibniz’ ögon, att det
fysiska goda vida öfverträffar det fysiska onda,
eftersom man icke känner behof af detta heroiska
läkemedel.
Medan von Hartmann betraktar ungdomens,
hälsans, frihetens och den trygga bärgningens förmåner
såsom något privativt, något som icke är ett godt i
sig själf, utan endast är frihet från ett motsvarande
ondt, betraktar Leibniz tvärtom allt ondt såsom
något privativt, som en brist på kraft. Alla fröjder
hafva, säger han, en känsla af fullkomlighet uti sig;
men om man, på grund af bristande kraft i vilja
eller insikt, inskränker sig till sinnliga njutningar till
skada för andra, som äro varaktigare och högre,
såsom hälsa, dygd och religion, så består felet just i
bristen på en högre sträfvan. Fullkomligheten är
alltid positiv, hon är en absolut verklighet.
Ofullkomligheten, bristerna, felen äro alltid något
privativt och föra med sig nya fel och nya brister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
