- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
128

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt hopp, all fruktan, all kärlek, allt hat, all afsky,
alla dessa rörelser, som uppdyka ur vår varelses
mest hemlighetsfulla djup för att upptagas i det på
ytan lysande medvetandets dager. Viljan och
medvetandet förhålla sig till hvarandra som växtens bägge
poler, roten och kronan. Roten, som motsvarar
viljan, är det väsentliga, ursprungliga och uthållande;
dör roten, dör äfven kronan. Kronan är det
tillkomna och kan förgå, utan att roten dör. Emellan
båda är stängeln, en bild af människans jag, som
förenar vilja och medvetande. Vi känna medvetandet
endast som en egenskap hos animaliska väsen; men
hvarje människa, som ser ett djur af-hvad slag det
vara må och hur outforskligt dess lif för öfrigt må
vara, är dock likasom instinktmässigt öfvertygad
därom, att till grund för djurets medvetande ligger
ett begärande, som vill ett och icke vill ett annat.
Hur underbart olika de tallösa djurarterna må
vara, så främmande en ny, förut aldrig sedd
djurgestalt må synas oss, så antaga vi dock på förhand,
att det innersta af dess väsen är välbekant. Vi veta
nämligen, att djuret vill, tillochmed hvad det vill,
nämligen tillvaro, näring och fortplantning, och vi
betvifla icke ett ögonblick, att det har samma
vilje-affekter som vi, nämligen begär, afsky, fruktan,
glädje, sorg, längtan o. s. v. Så snart det däremot
Hr frågav om djurets intelligens, råka vi i ovisshet.
Att djuret tänker, begriper, fäller omdömen våga vi
icke påstå; endast sinnesförnimmelser kunna vi med
säkerhet tillägga det. Huru dess kunskapsförmåga
är inrättad och huru långt hon sträcker sig, därom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free