- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
140

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att man hellre afundas än beundrar henne, om hon
har några företräden, hellre nedsätter henne än
erkänner hvad värde hon kan ha, och hellre föraktar
än beklagar henne, om hon är andra underlägsen.
Hvad människan verkligen äger framför djuren, det
är hennes intellektuella njutningar, men till motvikt
däremot har hon också ledsnaden, som djuret i sitt
naturtillstånd icke känner till. Det utslag, hvartill
Schopenhauer kommer, är sålunda det, att djuret i
naturtillståndet har färre fröjder än vi, men också
vida mindre lidanden, och då fröjderna, enligt
Schopenhauer, endast äro något negativt, men smärtan
däremot den skarpaste positiva verklighet, så följer
däraf, att djuret är mer tillfreds med sin tillvaro än
människan är med sin.

Med de djur, som råkat i hjärtlösa människors
våld, är likväl detta icke förhållandet. För dem är
hela lifvet en kedja af smärtsamma ögonblick. Till
den summa af nödvändigt lidande, som världen
företer, lägga människorna så väl på hvarandra som på
djuren ett rysligt plus af smärtor, som icke behöfde
finnas till. För att inse detta tarfvas ej att åse de
afgrundsandar i människoskepnad, som göra sig ett
nöje af djurens kval; man behöfver endast betrakta
den alldagliga naiva själfviskhet, hvarmed äfven
annars välvilliga människor inspärra skogens
sångfågel i bur och slå sin trognaste vän, den intelligenta
hunden, i länkar. Sångfågeln, en af de älskligaste
varelser naturen frambragt, skapad att simma i etern
och att med lätta vingslag flyga öfver berg och
dal, skapad att sky enslingens lif och att sträfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free