- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
141

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sjunga för maka och ungar, han inspärras
lef-vande i en graf af en kubikfots rymd för att hans
fångvaktare i sin afskyvärdt naiva själfviskhet skall
kunna njuta af de toner, med hvilka den stackars
fången ger luft åt sin smärta eller för ett ögonblick
bortjagar plågan af sin tillvaro. Människor som
handla så, förtjäna de, frågar Schopenhauer,
medlidande, då de själfva drabbas af plågor? Ja, svarar
Schopenhauer, de förtjäna medlidande, men de
förskylla också alla de smärtor, hvarmed lifvet kan
drabba dem, ty de mätas då blott med samma
mått, hvarmed de mäta andra varelser. Man får
räkna Schopenhauers filosofi till förtjänst, att hon
mycket bidragit till att skärpa medvetandet om våra
skyldigheter mot djuren, och om jag icke misstager
mig, är det en bland de få anhängare af denna
filosofi, som finnas i Sverige, som kraftigt medverkat
till stiftande af djurskyddsföreningar här i Norden.
Den harm, hvarmed Schopenhauer ser, huru
människorna onödigtvis öka lifvets bitterhet för hvarandra,
öfverflyttar han äfven på människans förhållande
till djuren, och han uttalar den ofta på ett sätt, som
tydligt visar, att hans förtrytelse ej kan hålla sig
inom gilla gränser. På ett ställe ytttrar han: Aldrig
ser jag en bandhund utan innerligt medlidande med
honom och djup harm emot hans herre, och med
tillfredsställelse tänker jag på en händelse, som Times
för några år sedan omtalade, då en lord, som hade
en stor bandhund, en gång nedlät sig till att vilja
smeka honom, men fick hela sin arm trasad af
hundens hvassa tänder. Det skedde med rätt. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free