Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete människorna emellan; den inre faktorn, d. v.
s. den intryck emottagande själen, kan genom
ödmjukhet, tålamod och insikt i det illusoriska uti
sträfvandet efter sinnefröjder härdas mot bekymmer
och umb&randen och på samma gång göras barnsligt
känslig för alla glädjeämnen, för allt godt och skönt,
hvarmed den himmelske fadern smyckat sin store
barnkammare. Hvad som sedan återstår af
bekymmer och plågor, af naturnödvändig och
själsnöd-vändig smärta här i jordelifvet, det hafva vi att
betrakta i ett högre ljus, som en faderlig tuktan, som
har sina höga ändamål, som en hänvisning till en
högre tingens ordning, mot hvilken vi hafva att
utveckla oss, som en vägledning fram emot de
nya himlar och den nya jord, på hvilken
rättfärdighet bor.
Se vi saken ur denna synpunkt, kan det vara
oss tämligen likgiltigt, om Hartmann vägt med rätta
vikter och begagnat en riktig måttstock, då han
jämfört lust och olust med hvarandra och funnit eländet
så öfvervägande. För min egen del anser jag, att
han icke vägt rätt, då han t. ex. förnekat
hälsan vara en positiv lustförnimmelse och ställt henne
på den mänskliga lyckans nollpunkt. Hvem ser icke,
huru det fullkomligt sunda barnet verkligen njuter
sin hälsa, och huru denna njutning yppar sig i dess
strålande ögon, dess glada lynne och ystra lekar?
Hvem känner icke hälsan som en positiv njutning,
då han, glad åt den nya dagens inbrott, går till ett
honom kärt arbete? Hvem vet icke, att det
öfver-svällande måttet af lifssafter kommer ynglingen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
