- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
195

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mannen att förakta bekvämligheten och finna i
själf-pålagda ansträngningar, i gymnastiska kraftprof, i
brottning med böljorna, i fotvandringar och
bergklättringar en verklig njutning, dubbelt ökad af den
friska syn, som hälsan skänker för naturens härliga
taflor, och ofta gifvande sig luft i jublande sång?
I och därmed att skalan, hvarmed lust och olust
mätas, sålunda förändras, att hälsan flyttas ofvanför
skalans nollpunkt, blir världens utseende betydligt
ljusare än Hartmann skildrat. Falskt är äfven, att
han betraktar arbetet nödvändigt som olust. Sant
torde det vara, att arbetet under de för handen
varande samfundsförhållandena blir till en olust för
en stor massa öfveransträngda, hopplöst trälande
människor, som hafva ingen glädje af sina egna
händers verk; men lika sant är, att arbetet i och för
sig är icke en hård nödvändighet, utan en lust, en
lust att skapa. Man ser det redan hos barnet, som
instinkten drifver till att arbeta på lek eller allvar, och
som glädjes, då det gjort eller tror sig hafva gjort
gagn. Här som i så många fall hafva vi, för
problemets rätta lösning, att skilja mellan
människo-lifvet, sådant det är och sådant det kan vara. Denna
skillnad har Hartmann aldrig skarpt betecknat, ehuru
han dock i förbigående fierestädes ej kan undvika
att påpeka den, såsom då han framhåller, hvilket
förfärligt plus af elände människorna skapa sig
genom knot, surmulet uppförande, snarstickenhet,
otålighet, afund, ogrundad svartsjuka, ängslan för
framtiden, stora anspråk på lifvet o. s. v., och då han
därvid tillägger följande ord: »Man öfverväge huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free