Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der frukter svälla och lianer gunga,
Gestalter vinka. Deras drag jag känner:
Det är min flydda barndoms flydda vänner.
Och han, hvars bild mig gläder,
Då natten vallmokransad till mig träder,
Hvars minne äunu blandas
1 hvar min dröm, då morgonhimmeln randas,
Han är ej död! Han sluter
Sig till mitt bröst, hans lockars svall sig gjuter
Kring mina, och som forr hans purpurröda,
Hans friska läppar emot mina glöda.
Vid sidan af hvarandra
Vi saligt drömmande kring fälten vandra,
Och såsom fläktar friska
Vid månens sken i trädens kronor hviska,
Så hviska vi om öden,
Vi delat förr, om kärlek in i döden
Och om den ed, vi svuro, att som flamman
Med flamman enas, evigt smälta samman.
Men nattens timmar komma,
Och himlens stjernfält står på nytt i blomma,
Då med en kyss, den sista,
Han flyr... och mina drömmars länkar brista.
Hvar är jag? Dystra vårdar
Sig te kring mig, jag är i Dödens gårdar;
Jag slumrat på min älsklings hvilokulle,
Der blott en blomma jag mig hemta skulle.
Till verklighetens strider
Flyg, tanke, åter från förflutna tider!
Till stormens famntag ila,
Se*n nu den hemtat elyseisk hvila:
En hvila, ack, för stunden,
Ty vid ditt ödes kedja är du bunden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
