Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9) Att, sedan världsordningen och världen blifvit
förestälda i gestalten af ett ofantligt träd, phantasien skulle
försätta fåglar i dess krona och som sådana symbolisera den
ena eller den andra på världslifvet tillämpliga idéen, ligger
så nära, att man har skäl att vänta detta i såväl den vediska
mythologien som den germaniska.
En vedisk gåto-hymn I, 164, som är en kedja af
liknelser och omskrifningar, talar om två fåglar, »förbundna vänner»,
i världsträdets krona, som besjunga sin andel i odödligheten
och utan återvändo prisa »de heliga församlingarna» (af
gudamakter). »De säga, att söt är frukten i trädets topp — trädet,
hvarpå alla honungsätande fåglar gå till hvila och vakna;
men frukten skall aldrig nås af den, som ej känner fadern.»
I v. 11 kallas fåglarne örnar.
Nordiska skalder ha högt i världsträdets krona satt
den guldglänsande hanen Vidofner (Fjölsvinnsm. 24), en örn
(Grimnersm. 32, Gylfag. 26) och en mellan örnens ögon
sittande hök, Veðrfölnir (Gylfag.). Men jämte fåglarne äfven
fyrfotadjur, fyra hjortar (Grimn. 33), en ekorre och geten
Heidrun (Grimn. 25). Flere bland dessa djur äro bevisligen
symboliska, såsom Dain och Dvalin (döden och dvalan),
Eikthyrner (vattenbehållaren högst uppe i världsträdet, se Und.
i germ. M. I) och Heidrun (det ur världsträdets blad
pressade mjödet, som drickes af einheriarne i Valhall).
Rigvedahymnens skald låter kor suga mjölk ur »den sköne fågelns»
hufvud och, iklädda »fågelns faststående orts (d. v. s.
världsträdets) gestalt, dricka med foten vatten». Med dessa »kor»
menas uppenbarligen de jordiska träden, de jordiska växterna,
som med sina fotter (rötterna) dricka världsträdets safter.
»Fotdrickare» är ett vediskt epithet till träden.
Om världsträdets uppkomst sjunger samme skald: »Hvem
har sett honom, som först föddes? Hvem har sett, huru den,
som är utan benkotor, bar den som har benkotor (d. v. s.
huru den tomma rymden bar världsträdet, som har grenar)?»
Medan Rigvedasången låter honungsätande fåglar gå till
hvila och vakna i världsträdet, förmäler den nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
