Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Avesta känner samma demoner under det gemensamma
namnet daêva Varenya (himmelsdemoner).
53) Månen har hos alla ariska folk varit den
ursprunglige tidmätaren och tidordnaren, naturligtvis vid sidan af
Natt, som skiljer dag från dag. Fördenskull hafva också
ganska tidigt månskiftena, månkvarteren, varit namngifna.
Völuspa berättar om de skapande regin, ginnheilug goð, att
de, när världen ordnades, gingo till sina rådstolar och gåfvo
namn åt Natt och månskiftena i och för årsräkningen: nátt
ok niðjum nöfn um gáfu... drum at telja. Redan i
Rigveda äro månskiftena namngifna och hvar for sig har fått
en månedis, som bär skiftets namn. Deras namn förekomma
Rigv. II, 32; V, 42.
Likasom i den germaniska mythologien är i den vediska
månen förvaringsort för en dyrbar mjödskatt. Därom längre ned.
Nymånenatten och fullmånenatten ansågos hos
Veda-arierna som särdeles vigtiga; särskilda hymner äro till dem
riktade i Atharvaveda. Så äfven hos germanerna. Tacitus
(Germ. 11) berättar, att de helst höllo sina sammanträden,
cum aut inchoatur luna aut impletur, emedan de ansågo
de tiderna gynnsammast för frågors behandling och afgörande.
Gothen Jordanes (kap. 11) talar om månens bekväma och
obekväma inflytelser. Än i dag betraktas nymåneskiftet hos
alla germaniska folk som en för vissa förrättningar gynnsam
tid, och fullmåneskiftet för andra.
54) Af stjärnbilderna, genom hvilka månen vandrar, har
åtminstone en bevarat sitt urgamla gemensamma namn,
nämligen stjärnebilden Tishya, den fornbaktriska Tistrya, ett
namn, som ljudenligt motsvarar det nordiska Þiazi, Thjasse,
hvars ögon Oden och Thor fäste på himmelen. Tishya-Tistrya
är likasom Thjasse en ryktbar mythpersonlighet, hvars
ställning företer likheter med dennes. (Se längre fram.)
55) Årsindelningen skedde efter månskiftena hos de
asiatiske arierna och germanerna, såsom själfva ordet månad
(mās) angifver. Tolf skiften från nytändning till nytändning
bildade året, och till hvarje år lades vid vintersolståndet tolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
