Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma» — och hon bjuder månen dricka af den soma hon
bär. Huru det sedan går förtäljes icke; men intet tvifvel
kan råda om, att mythen låtit månen hörsamma hennes
inbjudning och taga hennes somaförråd och förmodligen äfven
henne själf till sig, ty sedan dess låter mythen månen
innehålla ett somaförråd af samma slag, heter det i Rigv. IX,
12, 5, som den soma, »som finnes i skålarne och sållet»,
d. v. s. den, som människorna bereda till offer åt gudarne.
Af Rigv. IX, 86, 43 vill det synas som om flickan icke var
ensam, då soman vardt tagen i vattnet. Mythen har varit
mycket spridd, ty månen själf får i den brahmaniska tiden
namnet soma och bär det redan i Rigveda X, 85, 2, 5.
I den germaniska mythologien hafva flickan Bil och
gossen Hjuke, Vidfinns barn, begifvit sig med en så till
mjödkällan Byrger. När de öst sån full och nattetid, då
månen skiner, äro på hemvägen med densamma, ser månen
dem och tager dem till sig. Sedan dess är månen Odens
»vinskepp», och han dricker där med Sága-Bil ur gyllne
skålar, medan lufthafvets böljor susa däröfver. Denna
germaniska saga tillhör, såsom man af det ofvanstående finner,
den ariska enhetstidens mythkrets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
