Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hiems, Χιών vinterväder, snö, och han är samme jätte, som
hos Saxo omtalas såsom den konung Snö, under hvars
styrelse longobarderna, nödgade af missväxt, utvandrade från
Norden. Indra med en här af angira’er stormar och
nedbryter »de sju fästningar, som voro vinterns tillflykt» (Rigv.
VI, 26, 3), sedan jättarne gjort ett tillbakaslaget försök att
eröfra himmelen (Rigv. VIII, 14, 14).
105) Ehuru Indra, likasom Thor, far på en vagn och
»låter sin vagns hjul rulla genom rymden» (Rigv. X, 89, 2;
X, 49, 7 m. fl. st.), brukar han dock, likasom Thor, vandra
till fots, när det gäller farder i jättevärlden, och det är
vanligen på fasta marken han då bekämpar sina fiender. När
älfvar och strömmar möta honom på dessa färder, måste han
således gå genom dem, och han är, i likhet med Thor,
skildrad som en väldig vadare, som ställer sin oerhörda kraft
mot strömmarnes våldsamhet och finner vadställen åt vänner,
som åtfölja honom i hans äfventyr (Rigv. I, 61, 11; IV, 30,
17; jämför Bergaigne II, 357). I de nordiska berättelserna
om Thors flodöfvergångar kommer honom därvid en
egendomlig förmåga till hjälp: den nämligen, att han i flodsvallet
kan växa i den mån som omständigheterna kräfva det (Þverrir
þorns barna lætr sér vaxa megin til salþaks, Thorsdrapa
7; Veiztú, ef þu vex, at þá vex mér ásmegin jafnhátt
upp sem himinn, pros. edd. I, 286). Samma egendomliga
förmåga tillskrifves Indra (Rigv. VI, 24, 7; VI, 38, 5; I, 52, 7),
och utan tvifvel är det därför som han kunde »ställa sig
med underbar kraft mot strömmen Vibâlî, som utbredde sig
öfver jorden», Rigv. IV, 30. Rigvedas prästerlige sångare
gifva en lithurgisk förklaring på denna egenskap: det är deras
hymner och böner och somaoffer, som skänka Indra denna
växtkraft (Bergaigne II, 275). I Rigv. I, 52, 7 liknas Indra
vid en sjö, i Rigv. VII, 6, 35 vid en ocean, och hymnerna,
som förstora honom, vid strömmarna, som förstora dessa
vatten. Jämförelserna äro säkerligen hämtade ur den episka
mythologien, där Indra lyckosamt sträfvar genom svällande
strömmar och växer i samma mån som de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
