Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han återvände till gudarne, och för att det icke skulle kunna
sägas, att människorna offrade till väsen, hvilkas död Tvashtri
fordrat, så beslöts, att de tre bröderna skulle ändra namn
och vid offerdrycken kallas Ribhu, Vibhvan och Vâja (I, 161,
5; III, 60, 1).
Denna namnförändring iakttages också af
Rigvedaskalderna i de offerhymner, som blifvit omedelbart riktade till
ribhuerna (I, 20; I, 110; III, 60; IV, 33; 34; 35; 36; 37;
VII, 48), och detta så noggrannt, att namnen Âyu, Kutsa,
Atithigva eller binamnen Kriçanu, Tishya ingenstädes
förekomma i dem, än mindre tilläggas de i dem anropade
urtidskonstnärerna. På ribhuernas forna fiendtlighet mot
gudarne anspelas blott med varsamhet och grannlagenhet. De
gingo den tiden, heter det, »en krokig väg» (I, 110, 2), de
voro den tiden »blinda», och »I förbannaden den, som lade
hand på eder, och den som talade till eder, den svaraden I» (I,
161, 12). I hymnen IV, 33 försäkras, att Tvashtri beundrade
de fyra »som dagar strålande bägarne», i stället för att åse
dem med afund.
Ribhuernas försoning med gudarne skedde, som nämdt,
genom Savitri, i hvars hus de hvilade ut och sofvo i hela
tolf dygn, tills man väckte dem. Då skapade de åter
ypperliga betesmarker, frigjorde floderna, utbredde örter öfver
ödemarkerna och vatten i fördjupningarna (IV, 33, 7; I, 161, 11).
Under hela den tid, som de varit gudarnes fiender, hade
denna deras värksamhet varit instäld och sålunda ett för de
på jorden lefvande varelserna fördärfligt skede varit rådande.
Detta skede är den i de iraniska urkunderna omtalade
fimbulvintern, som ödeläde »det ariska hemmet», den ariska
racens urland. Att Kriçanu-Kutsa var meddelaktig i denna
vinters uppkomst är ihågkommet i nämda urkunder i den
form, att Homa (konung Soma) afsatte Kereçâni (Rigvedas
Kriçanu) från hans välde, emedan han ville hindra
eldprästerna att sjunga de hymner, som gjorde landet fruktbart, ja
ville tillintetgöra dem för att därmed också tillintetgöra all
välmåga och blomstring (Haug-West s. 182).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
