- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 /
135

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högslätterna, så att örter må spira där, och åstadkomma
vattensamlingar i dälderna.

Att äfven bågskytten Kutsa-Kriçanu, som omtalas och
anropas i Rigveda vid sidan af Tishya (X, 64, 8), och den
tredje brodern Atithigva efter försoningen blifvit ärade med
platser på himmelen, anser jag sannolikt. Två stjärnebilder
(i senare tid »månehus», Weber, Ind. Stud. 5, 182; Zimmer,
Altind. L. 355) kallas Arjunî (Rigv. X, 85, 13). Kutsa, som
är »lysande» (I, 63, 3), kallas i flere sånger ârjuneya (I,
112, 23; IV, 26, 1 m. fl. st.). Detta patronymt bildade
epithet står antagligen i någon mythisk förbindelse med
stjärnbildnamnet Arjunî. I den grekiska mythologien återfinna vi
på himlahvalfvet en bågskytt, Orion, om hvilken berättas, att
han ville utrota allt villebråd på jorden — en uppgift, som
synes vara ett eko af mythen om Kriçanu som en af
fimbulvinterns förorsakare och om Kereçanis försök att tillintetgöra
jordens fruktbarhet.

Veda-arierna synas hafva förestält sig, att den
naturrevolution, hvartill fiendskapen mellan gudarne och
naturvärkmästarne gaf upphof, också sträckte sig till himlahvalfvets och
himmelskropparnes rörelser, och att särskildt sol- och
månbanorna, som förut på öfverensstämmande sätt hade utmätt
årets längd, därigenom råkade i oordning. Den gamla ariska
tideräkningens år bestod af tolf mån-månader, som
tillsammans bilda 354 dagar. I förhållande till solens omlopp
uppstår därför inom tre år en skilnad, som belöper sig till mer
än en månad. Zimmer har otvifvelaktigt rätt, då han
anmärker, att denna brist på öfverensstämmelse måste varit
bekant redan i den ariska enhetstiden, »enär den ej kan
förblifva okänd för något folk, som förstår att räkna till 30».
För att bringa ordning till stånd mellan månåret och solåret
lade fördenskull Veda-arierna 12 skottdagar till det förra
(Zimmer, s. 366). Samme naturkonstnärer och årstidsgenier,
ribhuerna, som ansågos hafva bragt himmelsmekanismen i
oordning, när de vordo gudarnes fiender, fingo i mythen till
uppgift att godtgöra detta, såvidt som det kunde ske. Mythen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free