Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underjordsfärd, tills de nått det ställe, där de efter undfången dom
fördelas mellan salighetens och osalighetens riken. Målet är
bron Chinvad (Vend. farg. XIX, 29, 30). Medan den
germaniska mythologien låter de gode och de onde färdas samma
väg till målet, likväl så, att vägen är smärtsam och
fasansfull för de onde, lätt däremot att vandra för de gode (Unders.
i germ. M. I), förtäljer den persiska Hadokht Nask, att de
döde hafva under denna vandring mycket olika intryck af
hvad de då erfara. Det blåser en vind, som de rättfärdige
tycka komma från söder, och i hvilken deras näsborrar
uppfånga en frisk vällukt. För de orättfärdige synes vinden
komma från norr och medför en stank så vämjelig, att
de aldrig erfarit någon dylik på jorden. Den rättfärdige har
(förmodligen vid öfvergången af underjordsfloder) tre säkra
fasten för sina fötter; det första fästet är den gode tanken;
det andra det goda ordet; det tredje den goda gärningen.
Efter den undfångna domen till saligheten har han till fjärde
fäste för sina steg de eviga ljusen. Den orättfärdige saknar
på sin vandring dessa fästen. Den rättfärdige tycker sig se
vägen gå genom ängder med doftande grönska, den
orättfärfärdige ser idel fasor. Man jämföre härmed den germaniska
mythen om törnefalt, som sarga de orättfärdiges fötter, medan
de rättfärdiges helskor skydda dem mot taggarne, och om
vapenhvälfvande underjordsälfvar, som de orättfärdige under
rysliga plågor genomvada, emedan de träribbor, som flyta
där, slinta undan deras fötter, då däremot de rättfärdige å
dem ha säkert fotfäste. Helt visst äro äfven i germaniska
mythologien dessa ribbor symboler af de rättfärdiges tankar,
ord och gärningar.
Äfven enligt Rigveda gå de döde till en början samma
väg, tills de komma till ett mål, där deras banor skiljas. I
dödshymnen Rigv. X, 14 talas om denna gemensamma väg,
hvilken »människoförsamlaren» konung Jama först funnit, som
forntidens fäder gått och som skall beträdas af alla dödlige.
Vägen förer öfver bärg och genom dalar, såsom den
germaniska dödsvägen. »Framåt, framåt», säger hymnsångaren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
