Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den döde, »på den urgamla stig, som våra förfäder gått»,
och han önskar, att dennes färd till slut må stanna på de fält,
där man skådar konung Jama och de salige fäderna, som
där, i de skinande vattnens (världskällornas) ängd fira fäster
hos honom. Men före inträdet i salighetsriket kommer den
döde till en kritisk punkt, där hans öde bestämmes. Där
delar sig vägen i två, af hvilka den ena är »den lyckliga»,
på hvilken man nalkas Jama och fäderna, och där befinna
sig två väktare, gudinnan Saramâs hundar, »de fyrögda», »de
brednosiga, de omättliga, Jamas mörka bud», »som akta på
människorna». Man har uppenbarligen förestält sig, att dessa
hundar hindra de orättfärdige att beträda salighetsstigen, samt
att de ledsaga de till osalighet dömde till kvalens värld.
Hymnsångaren önskar, att den döde må lyckligt komma dem
förbi, och att konung Jama må värna honom för dem. Två
underjordshundar omtalas äfven i den iraniska eschatologien
såsom mötande den döde på den plats vid bron Chinvad,
där hans öde skall afgöras (Vend. XIII, 9, jämför Vend. XIX,
30). Underjordshundar, som dels vakta vid Nifelhelsportarne,
dels också ha förrättningar därutanför i Hels rike —
förmodligen samma förrättningar som de ofvan nämda — omtalas
ock i germaniska mythologien. Från Hel kom den å bringan
blodige hund, som Oden en gång mötte på en ridt genom
Nifelhel (Vegtamskv., Unders. i germ. M. I), och han måste
där haft något att förrätta. Frände med dessa hundar är den
grekiske Kerberos, hvars namn af flere språkforskare härledes
från det epithet çabala, dialekt. çarvara, »fläckig», hvarmed
underjordshundarne i nyss anförda Rigvedahymn betecknas.
Att den vediska dödsvägen likasom den germaniska leder
genom en eller flere älfvar synes angifvas af Rigv. X, 63, 10,
Atharvav. VII, 6, 3. En bro på färden till salighetsriket
omnämner Rigv. IX, 41, 2.
Då hymnsångaren beder, att konung Jama må beskydda
den döde för underjordshundarne, så innebär detta, att han
är närvarande, när de döde anlända till målet för sin
gemensamma vandring. Målet är i själfva värket den plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
