Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya mythbildningar, som inträffat först efter skilsmässan mellan
de irano-indiska och germaniska stammarne. Dessa aditya’er
äro Varuna, Mitra, Aryaman, Bagha, Daksha, Amça. Med
undantag af Varuna, ursprungligen en himmelsgud, äro de
abstraktioner af moralisk eller philosophisk halt, hvilka blifvit
personifierade och instälda i Aditis frändekrets. Och särdeles
betecknande är, att medan de, synnerligen Varuna, ega en
mer eller mindre starkt utpräglad religiös-ethisk karakter,
sakna de alldeles det episka kynne, som utmärker de äldre
gudarne. De äro, kan man säga, mythlösa gudar, mythlösa
åtminstone i den mening, att de icke spela någon för dem
betecknande roll i den mythiska epopéen, och de ha inga
bevisliga motsvarigheter i den germaniska gudasagan.
Blott med afseende på Varuna, himmelsguden, som enligt
hvad Darmesteter gjort ganska sannolikt, blifvit vid den
Zarathustriska reformationen upphöjd bland iranerna till
Ahuramazda, kan tvifvel äga rum, att vi stå framför en nybildning,
en skapelse, yngre än den ariska enhetstiden. Men om, såsom
man vanligen antager, ordet varuna är detsamma som det
grekiska uranos, så bestyrker detta icke, utan tvärtom
motsäger antagandet, att himmelen under detta namn var redan
i den ariska enhetstiden en personligt utpräglad gudomlighet.
Guden Uranos har med guden Varuna ingen mythologisk
likhet. Det är endast ett gammalt ord för himmel, som de
ha gemensamt, och som blifvit efter skilsmässan tilldeladt
två af hvarandra oberoende mythskapelser.
Å den germaniska sidan har efter skilsmässan vanernas[1]
eller aditya’ernas klass blifvit förökad med gudomligheter, af
hvilka icke ett spår förekommer i den irano-indiska
mythologien. De nya aditya’erna äro Njord, Nerthus-Frigg, Fröj
och Fröja.
Njords och Fröjs framträdande inom vår mythkrets har
otvifvelaktigt haft sina orsaker inom kulturutvecklingen. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
