Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle icke blifvit af phantasien skapade, icke af sångarne,
prästerna och folket erkända, ej heller så ifrigt och allmänt
dyrkade, som vittnesbörd bestyrka, att de varit, om icke för
handen varande behof hade nödvändiggjort detta förlopp.
Hvilka de behofven varit finner man af dessa gudars
betydelse. Njord är en oceangudomlighet, sjöfartens, rikedomens
gud. Fröj, hans son, är jordbrukets, sädesodlingens,
hästafvelns. I förbigående må anmärkas, att det måhända icke
saknar sin betydelse, att dessa »blida» »gagnerika» makter,
såsom den nordiska skaldekonsten kallat dem, äro stälda i
förhållande af fader till son, och att kustfartens herre är
fadern, åkerbrukets herre sonen. De germaniska folken ha
varit kustbefolkningar, innan de gjorde större eröfringar från
urskogarne för sin primitiva skötsel af sädesfält. Det är i
hvarje fall uppenbart, att Njord och Fröj skulle varit
öfverflödige gudar, som icke ägt anspråk på harg och hof, präster
och offer, om icke vid den tid, då deras dyrkan uppkom,
sjöfarten och jordbruket hade erhållit en betydelse, som
därtill berättigade dem. En sådan betydelse måste de hafva
erhållit under bronsperioden. Med afseende på sjöfärderna
behöfver endast erinras om den roll, som figurer i hundratal,
liknande välbemannade skepp, stundom med vapenbärande
män, spela på de från bronsåldern härstammande
hällristningarna, där äfven plogmannen och hans plog, förspänd med
två dragare, fått sin plats. Hvad särskildt den skandinaviska
halföns germaner vidkommer, är det en ren nödvändighet att
antaga ej blott, att de stått i beröring med folk på andra
sidan Östersjön och Nordsjön, för att en bronsålder skulle
hos dem kunnat uppkomma, utan ock att denna beröring
genom sjöfärder måste varit tämligen utvecklad och liflig,
för att den mängd af koppar och tenn, som under
bronsålderns tusenåriga skede här förbrukats, skulle kunnat hit
anlända. Om detsamma vittnar den mängd alster af utländsk
konstflit, som vid sidan af inhemska, särdeles sköna vapen
och redskap, upptagits ur våra bronsåldersgrafvar.
Beträffande hästafveln möta vi på hällristningarna både ryttare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
